2009-06-19 Tillökning När vi kom hem från Stockholmsresan under Kristihimmels upptäckte jag en fasanhöna som lagt sig på ägg. Förra året värpte mina hönor en ofantlig mängd ägg med start redan i februari. Detta år har knappt givit några ägg alls. Skillnaden är att de varit helt ensamma, dvs utan rapphöns samt att de fått bo kvar ute i voljären över vintern. På så vis har dagsljuset styrt deras tillvaro och ingen taklampa i ladugården som lurar dem till en annan årstid. Jag har totalt fått mellan 20 och 30 ägg utspritt på hela våren. Ifjol var det långt över 100. Eftersom jag har två voljärer fick de övriga fasanerna lämna den ruvande hönan i lugn och ro. Hönan har legat och legat i kyla, storm och regn. Jag var tvungen att ställa fram mat och vatten i små fat till henne så hon och äggen skulle överleva. Helt plötsligt på midsommaraftonens morgon var hon inte kvar i sitt lilla bo. Kvar var äggskal och tre okläckta ägg. Hur många som kläckts gick inte att räkna och jag ville inte gå in och störa i detta tidiga skede. Däremot var jag ju tvungen att ordna lite mat. Vad äter kycklingar??? Som vanligt fick min vän google svara på frågorna. Insekter och kokt äggula var det jag hittade. Även ett foder som heter Start (Granngården) fungerar tydligen bra. Fodret gick snabbt att införskaffa och äggulan likaså. Insekterna däremot. Jag kan ju inte ta för givet att det finns så många i voljären. Jag letade reda på en myrstack och hade just tänkt dumpa ett antal myror i voljären när någon berättade att de tyckt sig se en fågelunge som höll på att bli uppäten av en mängd pissmyror. Då beslutade jag mig för att servera blöta och mindre röliga sådana istället. Det visade sig vara fyra små pippisar vid hönan. En såg tyvärr lite hjärnskadad ut och har nu dött. Hönan såg det direkt och frös ut lilla kycklingen från flocken. Den frös mest troligt ihjäl under natten. Jag hade en tanke på värmelampa och att försöka rädda den lille, men naturen har ju sin egen gång. Hönan gör det bästa jobbet och kan själv fatta sina beslut. Här har jag lyckats fånga två av dem. Visst är de söta!? Jag tycker det är häftigt att få vara med på nära håll och se hur det fungerar i naturen. Förra året var det kaninungar och nu små fasankycklingar. Mullinuh!