Pirju var som valp väldigt ljus, under en period nästan beigegul som en hälleforsare. Personligen tycker jag det är finare med jämtar som är lite mörkare. Vi har ju köpt oss en jämthund och inte en hälleforsare eller laika.
Som ni ser på bilden har det hänt en del. Hon har blivit mycket mörkare och finare.
Jämthundens fina drag kommer fram mer och mer. Hon har fint huvud.
Här är det ståndskall för smygande fotograf. Den låga skalltröskeln är man inte van. Det kommer att bli lite arbete innan man får henne tyst i hundgården. Hur gör man det på bästa sätt? Är det någon som vet? Jag vet ett antal sätt, men i vilken grad kan reprimander påverka skallet i skogen? Vilket sätt är bäst?
Under mars och april månad har Pirju hunnit hänga med på många skoterturer. Hon har antingen åkt i mattes hundlåda bak på skotern (se "Ripjakt våren 2010" i Giras dagbok) eller innanför husses jacka. Till skillnad från vorsthrarna har hon aldrig blivit åksjuk.
Även hundar njuter av att ligga på ett reskinn och lapa härlig vårsol.
Pirju är en riktig myshund som gärna tar den plats hon får...eller ser till att få. Här har hon smidigt och obemärkt förflyttat sig till femstjärniga bädden, vår lilla sons pulka, och mysigt gosat in sig i hans fårskinn.
Dessa två trivs tilsammans och delar gärna både leksaker och bädd, ibland till och med mat. Om allt går som det ska bör lilleman hinna följa pappa till älgskogen och höra Pirjus skall ljuda över nejden.
Vad gäller dressyren så sitter Pirju spontant innan mat och vid dörren. Kommandot "nej" har blivit befäst till stora delar. Vid riktigt kraftiga störningar är det dock lite jobbigt att lyssna på. Pirju har ännu aldrig gått i koppel. Hon rastas fritt här på gården tillsammans med övriga hundar. Jag har tidigare sagt att hon är egenrådig i förhållande till en vorsteh. Är hundarna ute för länge ensamma vidgar hon gärna sin rastplats och ser sig omkring. Rävåteln och komposten är intressanta platser.
Inkallningen är bra. Hon kommer som ett skott när man visslar eller ropar "pirri-pirri-pirri", och sätter sig sedan och väntar med viftande svans på en godbit. Hon lyssnar även på inkallningen under lek med de andra hundarna. Husse har gjort ett bra arbete. Stanna kvar och vänta på frihetskommando kan hon också.
Vad gäller rumsrenheten kan det fortfarande hända en olycka inomhus. Hennes alldeles egen plats är i en bur där hon sover gott hela natten.
2010-04-07 fick Pirju 12-veckors vaccination.
Pirju gör allt hon kan för att hänga på de stora hundarna. Gör hon det även i fortsättningen lär hon bli vältränad, för är det något en vorsteh är bra på så är det att springa.
Den 13 mars fick Pirju två stående öron. Vi började fundera lite på varför bara det ena örat hängde, men nu är det ingen fara på taket med exteriören. Nu står båda, styva och fina.
Pirju trivs bra med den nya flockens två vorsthrar. Pirju är en kavat lite valp som är betydligt mer egenrådig än vad våra vorsthrar varit. Hon sticker gärna iväg på egna turer för att upptäcka nya saker. Mattes fasaner är spännande, men de iakttar hon ännu bara på avstånd.
Pirju föddes 2010-01-12 hemma hos Per-Erik i Nästansjö. Den sjunde mars var det dags att åka och hämta hem vårt nya tillskott till älgställare.
<<< Tillbaka
