<<<  Tillbaka

Klövkampens Pirju

Här får ni följa Pirjus resa från liten valp till vuxen älghund

<<<  Tillbaka

2011-10-10 Första älgjaktsveckan regnade bort. Trots det hade Pirju ett par kortare ståndskall där det tyvärr blev stolpe ut. Till husses stora besvikelse började hon dessutom att löpa redan 12 september.

Nu när det äntligen var dags för andra jaktperioden så var både husse och hund laddade till tusen. Det är viktigt att få fälla och gärna i rätt läge för en unghund. Tidigt på morgonen tog hon upp en tjur som hon ställde i upptaget. Efter en stunds ståndskall rörde sig ekipaget ca 200 m där farbror K stod och därmed lungt och säkert kunde fälla Pirjus första älg, en udda tolvtaggare. Se bild ovan.

Nu väntar vi med spänning för att se hur många poletter som trillat ner. Mer älgjakt väntas redan till helgen.

2011-02-27 Pirju har nu passerat året och har utvecklat sig till en trevlig familjehund och vår sons bästa vän. Pirju är verkligen barnkär och forfarande väldigt lekfull. Hon busar med alla hundar och älskar att springa. Undra om det beror på att hon fostrats med vorsthrar?

I somras drabbades Pirju av en akut tarmrubbning. Hon fick diarré och på bara någon dag orkade hon inte stå på benen. Efter ett veterinärbesök med vätskeersättning och en medicin som stoppar fick hon tillbaka krafterna. Hullet däremot har lyst med sin frånvaro ända fram till nu då vi ändrat upplägget av fodret. Äntligen börjar hon se ut mer som en jämthund än som en benig vorsteh.

Pirju har i höst fått känna på och skälla en stor älgoxe som hon visade en del respekt för men samtidigt var för intressant för att låta bli. Hon fick även närkontakt med ko och kalv där vi hoppats att få fälla kalven, men tyvärr blev det stolpe ut.

Eftersom det är vår första jämthund som vi ska jaga in så är det svårt att veta hur man ska gå tillväga. "Fälla i rätt läge" är väl det man hört. Vi är försiktiga med att släppa hunden för tidigt. Ett tips som vi fick var att släppa hunden på ko med kalv när det är spårsnö. Då kan man ge unghunden stöd eftersom man kan spåra ekipaget. När hunden skäller ska kalven fällas. Då har poletten trillat ner och hunden kan stoppas in i hundgården till nästa höst. Kanske kan det stämma?

Här kommer en bild från början av februari. Pirju är fortfarande lite tunn på bilden. Hon trivs i snö och kyla och tycker ofta det är för varmt inne medan vorsthrarna jäser framför kaminen.

Från 2010

Pirju var som valp väldigt ljus, under en period nästan beigegul som en hälleforsare. Personligen tycker jag det är finare med jämtar som är lite mörkare. Vi har ju köpt oss en jämthund och inte en hälleforsare eller laika.

Som ni ser på bilden har det hänt en del. Hon har blivit mycket mörkare och finare.

Jämthundens fina drag kommer fram mer och mer. Hon har fint huvud.

Här är det ståndskall för smygande fotograf. Den låga skalltröskeln är man inte van. Det kommer att bli lite arbete innan man får henne tyst i hundgården. Hur gör man det på bästa sätt? Är det någon som vet? Jag vet ett antal sätt, men i vilken grad kan reprimander påverka skallet i skogen? Vilket sätt är bäst?

Under mars och april månad har Pirju hunnit hänga med på många skoterturer. Hon har antingen åkt i mattes hundlåda bak på skotern (se "Ripjakt våren 2010" i Giras dagbok)  eller innanför husses jacka. Till skillnad från vorsthrarna har hon aldrig blivit åksjuk.

Även hundar njuter av att ligga på ett reskinn och lapa härlig vårsol.

Pirju är en riktig myshund som gärna tar den plats hon får...eller ser till att få. Här har hon smidigt och obemärkt förflyttat sig till femstjärniga bädden, vår lilla sons pulka, och mysigt gosat in sig i hans fårskinn.

Dessa två trivs tilsammans och delar gärna både leksaker och bädd, ibland till och med mat. Om allt går som det ska bör lilleman hinna följa pappa till älgskogen och höra Pirjus skall ljuda över nejden.

Vad gäller dressyren så sitter Pirju spontant innan mat och vid dörren. Kommandot "nej" har blivit befäst till stora delar. Vid riktigt kraftiga störningar är det dock lite jobbigt att lyssna på. Pirju har ännu aldrig gått i koppel. Hon rastas fritt här på gården tillsammans med övriga hundar. Jag har tidigare sagt att hon är egenrådig i förhållande till en vorsteh. Är hundarna ute för länge ensamma vidgar hon gärna sin rastplats och ser sig omkring. Rävåteln och komposten är intressanta platser.

Inkallningen är bra. Hon kommer som ett skott när man visslar eller ropar "pirri-pirri-pirri", och sätter sig sedan och väntar med viftande svans på en godbit. Hon lyssnar även på inkallningen under lek med de andra hundarna. Husse har gjort ett bra arbete. Stanna kvar och vänta på frihetskommando kan hon också.

Vad gäller rumsrenheten kan det fortfarande hända en olycka inomhus. Hennes alldeles egen plats är i en bur där hon sover gott hela natten.

2010-04-07 fick Pirju 12-veckors vaccination.

Pirju gör allt hon kan för att hänga på de stora hundarna. Gör hon det även i fortsättningen lär hon bli vältränad, för är det något en vorsteh är bra på så är det att springa.

Den 13 mars fick Pirju två stående öron. Vi började fundera lite på varför bara det ena örat hängde, men nu är det ingen fara på taket med exteriören. Nu står båda, styva och fina.

Pirju trivs bra med den nya flockens två vorsthrar. Pirju är en kavat lite valp som är betydligt mer egenrådig än vad våra vorsthrar varit. Hon sticker gärna iväg på egna turer för att upptäcka nya saker. Mattes fasaner är spännande, men de iakttar hon ännu bara på avstånd.

Pirju föddes 2010-01-12 hemma hos Per-Erik i Nästansjö. Den sjunde mars var det dags att åka och hämta hem vårt nya tillskott till älgställare.

<<<  Tillbaka